Så kan Surra dovt användas i en mening
- Ett stycke därifrån stod automobilen stilla med ett dovt morrande, ännu skälvande av jakten.
- Tracbac slog åter bort den där envisa flugan som tycktes surra framför hans ansikte och efter några minuter återtog han samtalet :
- Man kom ifrån land, hjulen började välva sig omkring ; rökmoln och ett dovt dån utgjorde den simmande drakens avsked till Strängnäs.
- Ingen kan säga när de skulle ha kommit fram, om det inte hade hörts ett dovt rullande skott långt borta.
- Men ute på vidden stannar jag länge och lyssnar till ett dovt brus.
- Vid varje ojämnhet i vägen ger de ifrån sig ett klingande ljud, men det låter dovt och hemskt och passar ihop med hela färden.
- – Jag har inte hunnit surra med honom än, men han var nog rörd.
- Han slutade med ett dovt ackord och vände sig om.
- Hon började surra omkring som en gammal humla och bedyrade att äntligen skulle hon fä säga pojken ett sanningens ord och så vidare.
- Ek dovt, smärtsamt skrak svarar till hennes rop.
- Därinnanför hördes ett dovt buller och ljudet av ett par gälla röster.
- " Tala icke mera därom ", sade han dovt, " olyckan har icke varit för dig ensam. "
- Allt buller ljöd dovt och dämpat, helt olika mot på den ljusa dagen.
- Det ekade dovt när det sista slaget hade förklingat.
- Redan öste regnet ned ute i trädgården, ett åskregn stritt och dovt, som plaskade mot rutorna och lät forsande rännilar rinna utmed glaset.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
